Italian Early Renaissance Painter, ca.1455-1508 Painter and illuminator, half-brother of Cristoforo de Predis. He began his career as an illuminator, working with Cristoforo. His first documented works are seven miniatures for a Book of Hours (1472; destr.) for Vitaliano Borromeo (1451-95) and a Book of Hours for Francesco Borromeo. He was paid for the latter in 1474, and the codex can probably be identified with the Horae Beatae Virginis Mariae (ex-H. P. Kraus, New York, 1987; Suida, 1959). From 1479 he artist worked in the Milanese mint, together with his brother Bernardino. For some years Giovanni Ambrogio also worked at the court of Ludovico Sforza ('il Moro'), especially as a portrait painter. This is borne out by the charcoal drawing of Bianca Maria Sforza (1492; Venice, Accad.), which dates from a period before her marriage to Emperor Maximilian I. The portrait was ordered by her future husband, through Frederick III, Duke of Saxony, to give him an idea of her appearance. It was favourably received, and later a painting of the same subject (Washington, DC, N.G.A.) was commissioned from Giovanni Ambrogio.   Related Paintings of PREDIS, Ambrogio de :. | Portrait of a Young Man sgt | Portrait of a Woman age | Portrait of a Man ate | Portrait of a Man | Portrat of a young man |
Related Artists:
Maerten Jacobsz van Heemskerck
1498-1574 Flemish Maerten Jacobsz van Heemskerck Gallery
Francisco Pedro do Amaral
Amaral, Francisco Pedro do (1790 - 1831) painted Portrait of Domitila de Castro Canto e Melo, Marquise of Santos in 19th century
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.